Hoppsan, nu kommer mensen igen! Redan efter en dryg vecka. Dags att ta bort progesteronet igen då. Inget jag ser fram emot, eftersom jag åkte ner rejält i humöret vid förra mensen. Men å andra sidag kan jag ju se på det med nyfikenhet, för denna gång äter jag inte någon antidepressiv medicin. (Läkaren på Hormonelle sa i och för sig att Mirtazapin inte är någon antidepressiv medicin, men jag vet inte vad jag ska kalla den annars - så jag fortsätter med det namnet).
Ja, det har ju känts annorlunda sen jag slutade med den antidepressiva medicinen; yrseln försvann, illamåendet har minskat, även fast jag sover 3-5 timmar per natt så känner jag mig närvarande under dagen - inte det där skalet som går omkring i en film och är trött och orolig för hur mycket jag ska få sova nästa natt. Jag vaknar med glädje som känns från magen, jag kan läsa och göra yoga och det känns bra. Det är ok att gå till jobbet, det känns inte tungt.
Idag kom jag och en person på jobbet ln i en diskussion som gjorde att vi båda blev ganska högljudda, men vi hann inte prata klart. Vi hade annat att göra, men diskussionen bara snurrade runt i mitt huvud och jag var rätt frånvarande när någon annan försökte prata med mig. Gamla rädslor kom upp, skulle vi bli osams eller skulle vi kunna prata oss igenom det? Efter någon timme kunde vi fortsätta diskussionen och konstatera vi missuppfattade varandra på grund av olika "världsbilder". Efteråt kändes det bra för mig - och jag tror även för den andre.
Under eftermiddagen och kvällen har jag gråtit massor - och det känns mycket lugnare och skönare nu, inuti. Verkar som att det sitter en massa gammal rädsla och annat som är lagrat i kroppen, som nu vill ut. Välkommen ut - och kom aldrig tillbaka!
Kommentera