minlivsvav.blogg.se

Tanken var att skriva minst en gång per vecka, men förra söndagen glömde jag av det - för att jag mådde bra och livet rullade på.

 

Denna vecka var det dags för mens. Förunderligt - på senare tid har det bara gått 2 veckor mellan att mensen slutade till att den börjad igen. Nu har det gått 28 dagar, även om det kommit någon liten droppe emellan.

Väldigt dåligt tålamod har jag haft och det har märkts både hemma och på jobbet. Ont i huvudet på onsdagen, sen kom mensen på torsdagen. Inga stora blodklumpar, utan flödet är för mig normalt, så det känns bra. Har sovit sämre, det gjorde inget de första nätterna men det har forsatt så idag är jag sliten. I morse vaknade jag kl 5.15 och kunde inte somna om, gjorde lite yoga och det var bra. Men idag har varit en deppig dag med gråt och molande obehag i kroppen - vill inte vara jag, vill inte vara här, vill ingenting, sur och grinig. Har varit ute på långpromenad, det var skönt, men det blev ingen skillnad i humöret.

 

Sen i fredags har jag alltså varken suppen eller krämen med Östrogen. Idag testade jag med lite kräm ändå, för att se om jag skulle må bättre, men det kanske hade motsatt verkan.

 

Tvekar dock INTE om jag ska fortsätta denna "kur" - jag sätter mitt hopp till detta. Jag ska bli att må bra igen, vara glad åt livet, familjen och vännerna - inte låta mitt huvud fyllas av självmordstankar som enda lösningen på allt "må dåligt".
Vi kämpar på, eller hur;-)