minlivsvav.blogg.se

Denna vecka har det, törs jag säga, börjat att stabilisera sig.

 

Nu tar jag allt som ordinerats mig, utom progesteronkrämen som jag fortfarande tar en halv pump på morgonen och en halv på kvällen(istället för en hel pump varje gång). Den antidepressiva medicinen tar jag 30 mg av, torsdag kväll blev sen - då tog jag 22,5 mg och det kändes ok. Jag mår dock lite illa då och då - vad det beror på vet jag inte än. De två alternativ jag ser är att det känns så när jag sänker dosen, eller så har jag inte ätit riktigt bra på sistone. Vi har bakat gott bröd med mycket sirap i och mycket mjöl och socker är ju inte det bästa för magen.

Måndag och tisdag var deppiga och självmordstankarna kom, även tankar om att jag måste bo själv var självklara. Gråten kom och kommer väldigt lätt, men när den är över känns det som att trycket har lättat inombords. Mycket som den antidepressiva medicinen har "dämpat" behöver ut - och som min dotter sa "det är ok att gråta mamma och om du gråter mycket nu så kanske du inte behöver gråta på väldigt länge, sen". Jag hoppas att det är så.

 

Under onsdagen kom ljuset och glädjen inuti igen. Torsdag likaså. Fredagen kändes också glädjefylld, men jag blev alldeles rörd av att få må bra och "normal" i tre dagar i följd. Det har jag inte gjort på ett halvår nu.

 

Även lördagen kändes bra - och även idag söndag, men när vi firade Fars dag började stressen sätta sig kring hjärttrakten - men sen fick jag en skrattattack(!, har jag inte haft på väldigt länge) och då släppte det.

 

Jag och min omgivning får helt enkelt acceptera mycket gråt och skratt framöver - och det är väl att få känna livet i sig, så jag är tacksam för det.